|
När jag sökte till utbildningen ”Intuition, healing och mediumskap” var det ett trevande försök att under kunnig ledning få testa om jag överhuvudtaget hade förmågan att förmedla budskap från andevärlden som medium. Jag hade egentligen inga förväntningar utan kände mig mest glad över att ha kommit med på kursen.
Det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig på stolen i kursrummet för att möta Terry Evans första lektionstimmen. Han som man sett på TV och storseans – hur skulle det här bli? Det blev bra. En trygghet i gruppen har lett till skratt, gråt och diskussioner. Men också intuitionsövningar, konfrontationer med gamla minnen och händelser som har blockerat energi, lek, dans och inte att förglömma bergsmeditationen och möten med det spirituella Teamet. Dessutom allvarliga samtal med någon som heter Egot som vill styra och ställa för att få allt på sitt sätt. I början av kursen förstod jag inte riktigt hur det kunde ta sig uttryck men nu vet jag att Egot ibland sätter sig på min axel och säger: ”gör det för att få uppskattning, du kan inte säga nej även om du vill, lyssna inte på din inre röst, din intuition – det är bara trams” och så vidare. Kursen har lärt mig att känna igen signalerna så nu går jag inte lika ofta i fällan.
En sak jag gillar med Terrys undervisning är raka besked. Jag har gillat kravet på disciplin och hemläxor. Det har verkligen fått mig att prioritera och planera för att få allt att gå i lås. Mellan varje kursavsnitt har jag fått ställa mig frågan ”Vill jag verkligen det här?” ”Är jag beredd att göra allt detta?” Och varje gång har jag långt inifrån fått svaret - Ja!
Jag har läst böcker och skrivit reflektioner, jag har övat healingbehandlingar, psykometriläsningar på okända föremål skickade från folk över hela landet som jag aldrig har träffat och jag har övat mediala privatsittningar med varierat resultat. Jag har följt givna riktlinjer men ändå trillat i diket och gjort fel. En smärtsam erfarenhet för mig men en viktig insikt om prestationsångest.
Att sammanfatta en utbildning som har sträckt sig från december 2007 till mars 2009 är inte lätt. Men jag kan i alla fall säga att jag är stärkt som person och jag har fått en helt annan insikt i hur händelser i mitt liv har påverkat mig och styr mitt sätt att handla. Rädsla för att misslyckas och lyckas - för att nu nämna något - har dykt upp och sen en känsla av frihet för att jag har vågat utmana och faktiskt stå inför 40-talet okända människor och i en seans kunnat förmedla ett budskap från andevärlden som mottagaren faktiskt förstod. Det var ett stort ögonblick. Jag kan heller inte tänka mig en mer passande miljö än Gamla Byskolan i Fanthyttan. Det är alltid något speciellt med att komma dit. Ett varmt mottagande, förstklassig mat och en atmosfär som gör det lätt att bara vara.
Den största gåvan under utbildningen för mig har inte varit kunskap utan det har varit att under flera dagar få utbyta tankar och erfarenheter med likasinnade sökare eller som jag vill kalla oss - undersökare. Jag sökte kunskap och fann något ännu större. En väg att undersöka vem jag är. Och jag vandrar än men lugnare - mer härvarande och med större tillit.
Nu hänger diplomet på väggen och jag känner mig stolt.
Kan jag – så kan du!
Maria Johansson 090507
|
 |
|
